Skrika betydelse

Ordet Skrika på svenska betyder att högt och kraftfullt uttrycka ljud genom rösten, vanligtvis för att visa starka känslor som ilska, rädsla eller glädje. Det kan också användas när man pratar om någon som pratar högt eller oljudigt.

Exempel på användning

• Jag hörde någon skrika utanför mitt fönster.
• Han brukar alltid skrika när han blir arg.
• Barnet började plötsligt skrika av rädsla.
• Det är inte fint att skrika åt andra människor.
• När jag skriker kan jag inte prata normalt.
• Vid nödsituationer är det viktigt att skrika efter hjälp.
• Skriv inte med stora bokstäver, det kan tolkas som att du skriker.
• Skrika inte åt mig, jag lyssnar bättre om du pratar lugnt.
• Det känns befriande att ibland få skrika ut sin ilska.
• Om du skriker för länge kan du skada din röst.

Synonymer

• Gapa
• Ropa
• Yla
• Vråla
• Skandera
• Tjuta

Antonymer

• Tystna
• Viska
• Prata

Etymologi

Ordet skrika härstammar från fornsvenskans skrika och har sitt ursprung i det forngermanska ordet skrikōną. Ursprunget kan spåras till det indoeuropeiska roten skrag-, som betyder att skrika högljutt eller att larma. Ordet används i svenska språket för att beskriva ljudet som frambringas när man högljutt uttrycker starka känslor eller ropar högt.

Befogad • Demolera • Dagg • Dagg • Ritblock • Trumhinna • Muse • Vapendjur • Nita • Alumn •