Klinka betydelse

Ordet klinka används vanligtvis för att beskriva ljudet av metall som slår emot varandra, som till exempel när man slår ihop två glas eller bestick. Det kan också användas i överförd betydelse för att beskriva något som låter hårt eller skarpt.

Exempel på användning

Klinka på glaset för att få uppmärksamhet.
Jag hörde ljudet av klinkande bestick från köket.
Vi klinkade våra glas och skålade för framgång.
Han klinkade till oavsiktligt när han rörde vid porslinet.
Klinka ihop dina idéer och presentera dem för gruppen.
Låt oss klinka samman våra kunskaper och lösa problemet.
Det var en vacker klang när de klinkade suasorna mot varandra.
Källaren var fylld av ljudet av klinkande ölglas.
Klinka gärna till om du behöver min hjälp.
Klinkande metall påverkade ljudnivån i rummet.

Synonymer

Klirra
Krasa
Klanka
Kvida
Knäppa

Antonymer

Ljuddämpa
Tysta
Dämpa

Etymologi

Ordet klinka härstammar från fornsvenskans klenka som betyder klirra eller låta. Ursprunget finns i det fornsvenska ordet klan, vilket betyder tjuta eller ljuda högt. Idag används ordet klinka främst för att beskriva ljudet av metall eller glas som slås emot varandra, men kan även användas mer bildligt för att beskriva en skör eller klangfull ljudupplevelse.

Motsats • Vindby • Fackla • Trekant • Etapp • Skurborste • Kopia • Sjava • Hade •